Bastnäs gruvfält
Bastnäs gruvfält är ett av världens mineralrikaste områden. Berggrunden här bildades i en marin miljö med kraftig vulkanisk aktivitet. Detta skedde för nära 2 miljarder år sedan då vår del av världen låg nära ekvatorn. Kontinenterna rör sig över jordskorpan och det är därför "Sverige" under årmiljarderna kunna förflyttas över jordskorpan för att hamna där vi är idag.
Här har brutits både koppar och järn. Flera av gruvorna, bl.a. Gamla Bastnäs och Sankt Göransgruvan, är från början koppargruvor. Järn och koppar har dominerat brytningen under olika perioder. Malmernas kvalitet samt priserna på metallerna har varit faktorer som styrt vilken malm som brutits. Även vilken möjlighet man haft i form av tekniska anläggningar har haft betydelse för brytningen. T.ex. kan nämnas 1800-talets första hälft då järnmalmsbrytningen var ytterst sparsam. Istället bröts koppar och man anlade ett nytt, mycket modernt, kopparverk.
Stora Watthålsgruvan är den djupaste av gruvorna i Bastnäs och den som senast var i drift.
Bastnäs är välkänt bland geologer världen över. Dels för sin mineralrikedom men även för upptäckten av nya grundämnen. I varphögarna kan man finna flera 10-tals olika mineral.
År 1803 kom de två herrarna, kemisten och vetenskapsmannen Jöns Jacob Berzelius och brukspatron på Skinnskattebergs herrgård Wilhelm Hisinger, att upptäcka ett nytt grundämne. I mineralet cerit fann de ett ämne som inte tidigare var beskrivet. De kallade ämnet cerium. Cerit hade tidigare haft namnet Bastnäs tungsten.
Några årtionden senare beskrev kemisten Carl Gustaf Mosander upptäckten av ytterligare ett nytt grundämne, lantan. Även lantan upptäcktes i mineralet cerit från Bastnäs.
Ett annat ceriumhaltigt mineral är Bastnäsit. Det hittades allra först här i Bastnäs och uppkallades efter fyndplatsen. Bastnäs är typlokal för flera mineral - bastnäsit, cerit, lanthanit, percleveit, håleniusit, törnebohmit och linneit.
I Ceritgruvan, som du kan se ner i, bröt man under 1800-talets senare hälft det ceriumhaltiga mineralet cerit. Totalt lär man ha brutit 200-300 ton cermalm. Vid seklets slut hade efterfrågan på cerium avtagit och brytningen upphörde. Under andra världskriget behövdes cerium till krigsindustrin och man utvann cerium i de kvarvarande varphögarna.
I området finns flera dagbrott samt två stollgångar. Den äldsta stollen är från 1700-talet. Den leder in till Kittelgruvan, Gamla Bastnäs. Gruvgången drevs från början genom tillmakning och sedan, längre in i berget, genom sprängning. På 1940-talet bröts molybden, i en gruva alldeles intill Kittelgruvan. Gamla Bastnäs stolle gjordes då iordning för utfrakt av molybdenmalmen.
Brytningen av järnmalm i Bastnäs skedde i olika perioder fram till slutet av 1800-talet då man lade mer driften.
I början på 1900-talet blev man återigen intresserad av malmen i Bastnäs. Man gjorde då Knuts schakt som var tänkt som ett centralt uppfordringssschakt. Istället för att uppfordra malmen genom schaktet kom man av olika anledningar att göra en stolle istället. Malmen utfordrades då genom denna, Bastnäs nya stolle, som kan besökas med guide.
För att hålla gruvorna fria från vatten, men även för att uppfordra malmen, krävdes kraft. Pumparna drevs längre tillbaka med hästvinda eller med mankraft. Från ca 1860 togs vattenkraft från Haggruvehjulet, ett vattenhjul som nyttjade vatten som kraftkälla.
Kraften leddes till Bastnäs via en stånggång, även benämnd konst. Den 1,3 kilometer långa konsten transporterade kraften till Bastnäs via en fram och återgående rörelse. Stånggången finns inte kvar idag men sträckningen är markerad i fält med rödförgade stolpar.
Till en början kunde man driva pumparna i Stora Watthålsgruvan med den överförda kraften. Att hålla gruvorna fria från vatten var en förutsättning för att kunna bedriva brytning och att gå från hästkraft till vattenkraft var såklart ett stort framsteg. När spelet blev byggt, se nedan, kunde även uppfordringen av malmen ske med hjälp av den överförda vattenkraften.
Gruvspelet som stod färdigt 1873 brukar benämnas hakspel. Konstruktionen med hakar utvecklades av Christopher Polhem, 1661-1751, som är en av våra främsta mekaniska uppfinnare. Via spelet kunde man nyttja den inkommande kraften till att uppfordra malmen. Hakspelet är inbyggt i ett spelhus.
Spelet och spelhuset ägs och förvaltas idag av Tekniska museet och finns fortfarande kvar att beses på sin ursprungliga plats.
Strax norr om Riddarhyttan svänger man av mot Bäckegruvan. Efter en knapp kilometer visar en vägskylt mot Bastnäs gruvfält. Efter några kilometer längs grusvägen är du framme. En liten skylt "Bastnäs gruvfält" pekar in mot vänster.
Geopark Riddarhyttan guidar i området. Se vidare under guidning.
Informationsskyltar finns i området och fler kommer att sättas upp framöver. En vandringsled är under framtagande. Sträckningen kommer att vara längs stånggångens sträckning, till Haggruvehjulets ruin och tillbaka.
Senast uppdaterad 250710
